Jag trivs som fisken i vattnet, det slog mig häromdagen. Om några veckor kommer jag se tillbaka på preseason som rena rama himmelriket, jag lovar. Visst, ont i kroppen och långa träningar, men jämfört med lektioner och plugg? Helt okej ändå.
Preseason-dag
Jag vaknar på morgonen. Jag går till våran nya supersnygga,fräscha,-cafeteria (jaa, den är verkligen something!) och äter min talrik GRÖT och en stor tallrik fruktsallad. Sen traskar jag ner till training-room, sätter i ipoden i öronen och låter Sam pyssla om min (numera, missbildade häl), blir stretchad, och får en värmedyna på min tre-dagar-sedan-sträckta rygg. Där ligger jag i femton minuter, sen hoppar vi alla in i minibussen som tar oss till hallen ute på Miami Beach (eftersom våran egen hall typ renoveras eller nåt denna veckan).
Tre timmar senare, beroende på hur träningen gick, superglad eller bara glad (träningen är ju trots allt över, och det är dags för lunch i lovely cafeteria) åker vi tillbaka till Barry. Efter en god lunch har jag sedan tre timmar att bara vila... En vila som hittils har bestått av två vänner-avsnitt, ett litet samtal hem till Sverige, följt av en god powernap.
Sen är det tre svettiga timmar till i hallen, för att sedan äta en välförtjänt sen middag (som Coach givetvis bjuder på) ute på en av Miamis goda restauranger.
Är det förståeligt att jag inte vill börja skolan? Jaaaaaaa...
Mitt liv pa volleyball college in Miami
