Bakom kulisserna, Barry Women Volleyball 2010

Tänkte presentera mitt lag, sådär nu innan allt drar igång på riktigt.

Amy: En liten 158 cm lång Palm Beach tjej, med ett hår lika långt som henne själv. Lite väl bossig, och tror-att-hon-vet-och-kan-allt-attityd, men snäll och allmänt trevlig. Och hon sköter tvätten, vilket ger henne ett stort plus. Lagets libero, och team captain utanför planen.

Libby: Uramerikanskan från Wisconsin, som tror att Lady Gaga sjunger på svenska i Sverige. Och på portugisiska i Brasilien. Med andra ord, inte den brightaste. Men som lagets passare är hon bra, ibland grymt bra, ibland mindre. Galen på dansgolvet.

Stephanie: En extremt rolig middle-hitter från California. Gillar att på sin fritid läsa research papers, plugga, skriva andras research papers. Ska bli läkare, och kommer givetvis att bli det också.

Julia: Min rumskompis, och min andra halva. Är en av oss utan den andra frågas det var den andra är, så för att slippa onödigt tjafs så håller vi ihop. Och vi trivs rätt bra med det, så att säga. Hon är lagets i särklass bästa poängplockare, och skulle kunna spela i vilket lag, och division som helst.

Ady: Brasilianska nummer två. Okomplicerad, flummigt rolig, men ändå lite svår att förstå sig på ibland. Hursomhelst, väldigt duktig volleybollspelare. Kan inga låttexter.

Milena: Serbiska, som jag kan sätta en peng på, kommer stanna i USA, om inte för alltid men många år framöver. Går sista året, och är också den jag konkurrerar med om andra spikerplatsen. Man brukar beskriva personer som varma, visst? Milena är.. jaa.. inte så varm.

Alicia: Oerhört söt liten halvkaribiska, med nougatmörk hy och stora mörka ögon. Väldigt korrekt, ambitiös, mönsterelev skulle man väl kunna säga. Ibland lite väl fröken duktig. Men jag tycker väldigt mycket om henne. Alla har vi våra brister.

Lanie och Leah: Tvillingar från Chicago, årets nykomlingar. Den ena lite galnare än den andra, båda är minst sagt mycket frammåt.

Alexis: Helskön Miami-bo, också hon nykomling i laget. Minsta volleybollspelare jag träffat, hon är verkligen LITEN! Också hon lite smågalen, men är man uppvuxen i Miami så blir det väl lätt så. Hon underhöll hela minibussen på väg hem från restaurangen ikväll, genom att förklara vilket sorts djur vi alla liknade. När hon tog fram en bäver-bild på sin telefon och säger "THIS LOOKS JUST LIKE YOU, ADYY!", då brast det även för Coach.