Jaha, så var man tillbaka då. Rum nummer 32 har blivit utbytt mot rum 49, skolans cafeteria är nyrenoverad, och aah.. det var väl i princip de ändringar som skett sedan jag lämnade Barry University den 9 Maj. Jag är numera en sophmore, och får fylla i SO på alla papper istället för FR (freshmen), vilket påminner mig om att jag faktiskt nu ska börja mitt andra år på college.
Det är försäsong, det är tidiga mornar, evighetslånga träningar, skoskav och en ondskefull träningsvärk som får oss att stappla runt som pingviner. Men det är volleyboll igen, och det är roligt. En vecka av denna fröjdefulla tid återstår, sen börjar allvaret. Skolan. Vilket jag inte ska ägna en tanke på, tills jag måste, alltså måndag den 30 augusti klockan 09:00.
Idag har vi haft en välförtjänt träningsfri dag, vilket verkligen behövdes efter att ha ägnat ca 36 timmar i hallen den senaste veckan. Klockan tio i morse satt vi i bilen på väg till stranden, och det var underbart att få slänga sig i det turkosblåa havet, glömma bort volleyboll för en dag, och bara njuta av att faktiskt vara tillbaka i Miami.
Nu ska jag sätta på en film, ta fram min marabou från mitt värdefulla svenska godisförråd, och försöka att inte sörja för mycket att denna underbara träningsfria söndag redan är slut..
SO LONG!
Mitt liv pa volleyball college in Miami
